ljudminne
bak
när jag var liten
kunde jag känna doften av mammas nybakade bröd redan när jag kom ut på skolgården.
det var en av de få gånger som jag tog mig fort hem
och ignorerade de små prickarna
som brukade tvinga mig att leta upp speciella stigar i asfalten.
vi åt barkis eller limpa med smör och honung
mamma och pappa passade på att äta janssons frestelse
eller nåt annat som vi ungar inte var så förtjusta i.
dagen efter hade doften (läs:ordet) spridit sig och våra kompisar kom i karavaner för det dagsgamla brödet.
vi däremot som var bortskämda med nybakt
satt återigen och drömde om skogaholmslimpa
som vi aldrig fick
ja förutom när man gick till någon kompis.
fyi så missade jag att röra ner bikarbonaten i mjölblandningen före jag blandade allt.
mitt goda bröd ser därför ut lite som en tigerkaka
varannan rand fluffigt
varannan rand degigt.
och även om det inte är som morsans barkis
så är det ganska nära himmelriket.
hultsfred 93' 94' 95'
det var då
i mitten på nittitalet
och somrarna avslutades
med en tur i den beigebruna volvon ner till småland.
jag tänker inte bli långrandig och berätta om 5litersdunkar med hembränt och total viktförlust på 5kg<, värmeljus och nedbrända tält, nattbad i sommarvarma hulingen och guppande bajskorvar, ramones och m.a. numminen, tändsticksaskar och hemodlade blad, en bajsman och reflexer i dreadsen, överfulla bajamajor och nedbajsade jeans, regn, smålandsrullar, kiss, tonfisk, majs, bajs, crowdsurfing och en pojkvän som knockar sin egen flickvän med sina stålhätteklädda kängor.
those were vääärkligen dö dancing days.
nej usch. vissa detaljer behöver man inte ödsla tid på.
en enda sammanfattad lösryckt anekdot får du av mig.
det får du vara nöjd med.
emil var en stor halvmusklig hårdrockare med skägg och skinnväst
såg betydligt mer farlig ut än han i verkligheten var.
läs: får i ulvakläder.
tog med sig ölback och bergsprängare
och slog sig ned bredvid killen och tjejen som låg och låg där i de "fina" sk kissochbajsbuskarna.
när de unga tu kom av sig och sa åt honom att försvinna därifrån
knäppte emil upp en öl och förklarade vänligt men bestämt att de inte skulle sluta för hans skull.
då tittade de upp på honom och bestämde sig för att inte göra det. sluta alltså.
huruvida det blev något enastående avslut på den romantiska akten förtäljer inte historien.
vi kan endast spekulera i det.
bajsa eller spy i en burk och ställ den i micron i ett par minuter.
där har du det.
doftminnet av hultsfred mid 90's.
nej tack. jag vill inte ha burken.
hanna karolina johansson
det var hannas student och när jag såg henne spritta, hoppa, sjunga och dansa till den supermegamonsterfeta ljudanläggningen där uppe på det björkprydda lastbilsflaket, med kvartsbuteljen i handen, mössan på huvudet, framtiden i kroppen och solen i ögonen,
så mindes jag såklart mig själv och min student.
för sjutton år sedan (give or take en vecka eller så)
klev jag tillsammans med mina klasskamrater ombord på en björkkvistklädd hökärra
och åkte den traditionella kortegen genom stan.
(i mitt fall är stan förkortningen på strömstad, för dig är det antagligen nåt helt annat)
jag hade
till skillnad från alla andra
fått en stooor flaska med skumpa att dricka under kortegen.
det här var första och, om jag minns helt rätt, den enda gången som min mor köpte ut åt mig.
mamma är inte direkt någon vanedrickare och därför är det inte sååå himla konstigt att hon köpte just en stoooor flaska till dagen för utsläppet samt ännu en stooor flaska till dagenefters champagnefrukost.
vartfall
jag var redan då känd för att INTE spotta i glaset
och vi sjöng studentvisan på repeat hela färden,
(eller vartfall "fy fan va vi är bra...bla bla för vi har tagit studenten...osv")
så jag blev antagligen alldeles torr i halsen,
och 10 anledningar till
och således var den sista droppen bubbel uppdrucken redan när vi klev av nere i stadsparken ungefär 40 minuter senare.
hur resten av kvällen bar sig är en annan historia.
kanske berättar jag en annan gång.
eller så gör jag det inte.
jag har redan lite svårt för att gå med ryggen rak eftersom jag får lite ont ibland.
ps.
två reflektioner:
med bara en kvartsbutelj i kroppen hade det säkerligen funnits finare bilder från kvällen (både minnes- och pappers-)
om det funnits möjlighet, då på vår tid, till en musikanläggning på hökärran, så hade det troligtvis spelats ett blandband med jävligt mycket nirvana eftersom vi fortfarande var i sorg.
antagligen hade vi blivit tvungna att ha med lite ace of base också.
.ds
jag ville bara kolla om du sov.
att vara minst av fyra.
att ha tre äldre bröder
och att vara just lillasystern.
min bror henrik fick en liten docka att bära runt på
att mata och vyssja till sömns
och ge ett egetbyggt dockskåp till på hennes fyraårsdag.
att han senare använde sin lillasyster som försökskanin för olika tortyrideér, det är en helt annan historia.
mamma och pappa var mest glada överhuvudtaget att jag kom,
oavsett kiss eller krumelur mellan benen (ja jag kallade det för det när jag var liten)
att hjärtat slog
att armarna var lika långa
och att de kunde räkna helt till tio när de såg de små tårna för första gången.
men sen började pappa oroa sig över att jag var för tyst.
om hon ändå kunde gråta lite,
sa han till mamma,
så att vi vet att hon lever.
men det blev aldrig så.
förmågan att somna lätt och sova gott försvann aldrig till pappas stora frustration.
oron upphörde aldrig.
och när jag säger aldrig så menar jag som i
aldrig.
genom livet har det tett sig olika det där.
från spädbarnsåldern då han sonika höll ansiktet helt in till mig för att kunna höra mina andetag
via gonattkramen och funderingen, som kom nån halvtimme efter jag lagt mig, om jag ville ha lite vatten
till frågan som fortfarande kommer de gånger jag sover över i barndomshemmet.
maria, är du vaken?
och när jag inte svarar för att jag är i insomningsstadiet så kommer följdfrågan.
maria?
maria, sover du?
ja pappa. vad vill du?
jag ville bara kolla om du sov.
still got the blues for you
hur saker och ting sammanfaller.
tidigare idag hittade jag mina gamla lpskivor hemma hos far.
alltifrån de första djungelmums och smurfland
till herreys, lili & susie, milli vanilli, michael jackson och rick astley.
tidigare idag satt jag på den röda heltäckningsmattan framför den där gamla skivspelaren
som jag inte ens trodde fungerade längre.
och för första gången på troligtvis 20 år
höll jag fodralet i min hand och sjöng nostalgiskt med
och förvånades över hur man kan varje ord i en låt man glömt bort existerade.
sedan hör jag att han dött.
idag.
det är märkligt
det där.
grattis grattis (lite i förskott då)
brukade vi ge varandra små presenter
den 28 december.
grattis liksom.
originellt eller hur.
nu är det inte lika roligt
som det var då.
23 (eller dan före dan söm en säjjer)
det var dags för lite förändring.
jag ligger fortfarande och sover eftersom jag inte ställt klockan.
men om ett par timmar kommer jag att vara på väg hem till strömstad i snöyra.
det kommer att gå i ca 30 km/h misstänker jag.
på vägen hem kommer jag blandannat passa på att ringa och gratulera anna
eftersom jag har ca 6 timmar att slå ihjäl bakom ratten.
ett år när hon fyllde år,
hon gör det varje år den 23 december,
jag gissar på att vi var 9-10 år,
så försökte vi att baka pepparkaksstudsbollar.
sådär som de gjorde i trolltider
världens genom tiderna bästa julkalender
det funkade inte.
19
jag börjar med att be om ursäkt för att jag kommer att verka osammanhängande i dagens lucka.
läs två gånger så kanske det klarnar lite...eller så klarnar det inte och då får det helt enkelt vara okej.
jag hade ingen aning om vad som skulle finnas bakom lucka nummer 19.
förrän jag öppnade kylskåpsdörren för att plocka fram grejer till säsongens kanske femtionde skinksmörgås.
(jag kan utan att överdriva erkänna att jag inte lagat mat hemma sedan november
och även om jag äter lagad fantastisk mat på jobbet så täcker ju det bara fem av sju middagar i veckan)
när vi var yngre och åkte iväg med fotbollslaget på bortamatch
så brukade erika och jag fördriva tiden med diverse bil-lekar du vet
(ja det var oftast bara vi två eftersom ingen annan var det minsta intresserad av vår favoritlek)
"kan vi inte associera??" brukade erika säga och då sa jag random ord som vi sen i tur och ordning associerade vidare på.
låter det intressant? nej? jag trodde inte det heller.
jag vill tillägga att jag och erika under flera år levde lite i en egen bubbla
där ingen annan fattade vad det var som var så himla kul hela tiden.
i ganska vuxen ålder utvecklade vi en rätt spooky telepatisk förmåga.
vi brukade blandannat ringa upp varann och säga: "gissa vad jag ska äta för mat idag?" och i 99 % av fallen hade vi rätt.
ja du ser ju själv lite hur det funkar det där med att associera fritt (som vi döpte leken till)
man hamnar snabbt långt ifrån startpunkten.
det roligast momentet (enligt oss - inte enligt våra lagkamrater och medresenärer som inte kunde undgå att höra)
var när vi backade tillbaka i associationerna till startpunkten och förklarade för varandra hur vi hade tänkt.
gud vilka märkliga ungar vi var.
en gång målade vi våra tår med svart tusch. tårna fick hatt väst och käpp. sedan hade vi tåcirkus för erikas föräldrar. janerik och rosa satt helt knäpptysta i de 5 minuterna som showen pågick
medan erika och jag knappt kunde hålla oss för skratt.
man skulle kunna tro att det där hände när vi var riktigt små.
det kan också vara precis tvärsom.
anyhow.
när jag öppnade kylskåpsdörren och plockade ut senapsburken
så kom jag först att tänka på när jag var nitton år och fått fast jobb på maximat hemma i strömstad.
nästan varje dag under december månad på lunchrasten så åt jag en burk senapssill.
sedan kom jag att tänka på vår associationslek och därför kom den här luckan att handla lite mer om erika än om senap.
idag äter jag enorma mängder senap. den skall vara stark och söt, gärna grovkornig,
som den jag nyss tog fram ur kylskåpet.
men under inga omständigheter äter jag senapssill.
jag beklagar.
16
jag var sexton år när hanna kom.
jag sprang till västra klevgatan efter skolan
och slet henne ur hennes föräldrars famn.
matade
gosade
bar
bytte.
när sista tåget gick kl 18 åkte jag hem.
nästa dag samma sak
och nästa och nästa.
min första kärlek.
jaa
jag kan garantera att jag inte längtat efter någon tidigare som jag längtade efter lilla hanna karolina johansson.
vare sig urban lundin som, jag i efterhand fått berättat för mig, var min pojkvän när jag var 2 år
eller jörgen som helena utan min vetskap frågade chansen på när vi gick i 3an. (jag tror det höll i ett par dagar för att jag helt enkelt inte visste det och att jag sen, när jag fick veta det, bad teresa göra slut)
eller ola som jag var ihop med i 7an i flera månader utan att vi ens gav varandra en kram
(nu snackar vi blyga ungdomar)
eller daniel knopp i 8an. jösses. den första killen jag kysste. hans tunga gick som en båtpropeller i munnen.
jag visste ju inte bättre så jag lät honom hållas men jag minns att jag var föga imponerad och väldigt besviken på detta fantastiska som man sett på tv.
eller fredrik i 9an. mister först öm än säjjör.
inte ens kent som hade den manliga huvudrollen mellan 90-93.
han som blev hannas gudfader när hon kom.
så var det med det.
13
gud vad tjatig jag är.
jag har tre olika associationer igen...
here goes.
jag var tio år och som jag minns det
fick malin stå mellan mig och beatrice av två anledningar.
vi var i ungefär samma längd
(och det var ju viktigt att det blev en snygg linje i luciashowen)
dessutom sjöng malin falskt och det var ingenting som det hymlades med.
fröken förklarade för hela klassen att skönsången skulle smitta av sig på det viset.
det var väl snällt sagt!!?
sommaren 1987 så gjorde jag återigen succé på körlägret i åh.
jag trodde jag var på väg att dö (fast jag tror nog att jag förstod...)
ringde storgråtande hem till mamma och krävde att hon skulle komma och hämta mig.
det gjorde hon inte och jag låg "sjuk" i dagarna två i vårt rum.
oerhört uppassad och i centrum för all uppmärksamhet.
det var mens nummer ett.
fem månader senare.
satt vi med vita särkar i klassrummet och var nervösa inför julshowen
och det blev världens största mikroskopiska prick där bak på det vita tyget.
det var mens nummer två.
jag tyckte att det var lagom kul idag när jag spillde rött stearin över hela jävla snygga och svajndyra skidbrallorna.
jag tyckte att det var lagom kul under de 6 h då jag trodde att nån förälder snott de fina hemmastickade vantarna.
jag tyckte eva var lagom kul strax innan jag tröttnade och sa saker som man bör säga bakom den stängda dörren.
p.s.malin (hon som sjöng falskt alltså)
hyrde ganska många år senare ett rum i min dåvarande bästa kompis mosters hus.
när malin hade fest skickade hon ut folk i trädgården om de behövde göra 'numero dos'.
det är ju faktiskt ganska äckligt
och jag kände att jag ville berätta det för dig.d.s
tolv ( är faktiskt delbart med tre)
när jag var liten
så hade jag en del hyss/fuffens/konstigheter för mig
som ibland gjorde att jag hade svårt för att fokusera på det väsentliga.
jag har valt ut mina två favoritkonstigheter
som har förföljt, eller lett, mig genom livet
det är lite hur man väljer att se på det.
1: vägen hem från skolan blev lite längre
eftersom varje steg var tvungen att passas in från häl till tå mellan tre prickar i asfalten. . .
2: så fort jag läste en bok ett namn en gatuadress en instruktion en underrubrik etc
så delade jag upp orden i grupper om tre bokstäver.
jag ska för sök afö rty dli gas åat tdu för stå rhu rja gme nar.
shit vilken bra mening förresten...
det kunde ofta bli en eller två bokstäver över på slutet
då var jag tvungen att fortsätta med nästa mening och kanske nästa igen innan det gick jämnt upp.)
det blev lite tricky om det bara fanns en mening att dela.
då fick jag pröva mig fram med kombinationerna 3 4 3 4 osv
som i mitt eget namn
mar iajo han sson
jaa vad säger man? jag blev faktiskt rätt vass på det där till slut...
det händer att jag gör det lite då och då fortfarande.
jus tnu ärj ago joh anf örr est enp åju lif olk ton
elva
tore blev inte coachoftheyear det året.
om det nu var någon som trodde det.
tio
idag behöver jag skriva om tre olika saker.
kerstin olena johansson, aka världens bästa mutti/mamma/mor fyller år.
på min tioårsdag stack en av farsans biflugor* mig så illa mitt i pannan att jag inte kunde vara med på mitt eget barnkalas. (ja, det är en överdrift. jag ryckte upp mig efter nån timme när det vankades korv i bröd. men ändå. förstå traumat.)
tio måsten på julbordet i noga övervägd rangordning:
julskinka
stark senap
julmust
vörtbröd
sivans små köttbullar
janssons frestelse
löksill
prinskorv (de måste vara av den sorten som är lite tillplattade och ihopknutna.)
ägghalvor med räkor
stureost
*ja. vi (läs: pappa) hade ett gäng med kupor längst bort i trädgården bredvid växthuset.
alla grannar var såå glada
och honungen var att dö för.
nio
det var nån gång på hösten -84
en fredag efter lunch
och vi skulle såklart ha gått in när klockan ringde in.
istället gick vi ner till lionshov
lena teresa och jag.
jag minns faktiskt inte om det blev några biverkningar av det där skolket.
på scenen stod de vartfall.
livs levande.
och när vi generat vinkade så sa de hej i mikrofonerna och vinkade tillbaka.
de flesta var kära i rikard
både lena och teresa var det.
några få var kära i louis.
jag var kär i louis
hea var den enda som var kär i per.
hennes pappa odd hade lekt med per när de var små
så hon kände sig väl lite tvungen.
acht(ung)
det var alltid ångestladdat
när jag vaknade mitt i natten
och tyckte att det kändes rätt där jag satt.
men jag kunde ju inte vara helt säker.
jag menar
det hade ju hänt både en och tio gånger
att jag bara drömt att jag satt på toalettstolen
och därför slappnat av och låtit det komma.
de där skärpen med ihåligt metallspänne som det går en liten pinne igenom
du vet vilka jag menar
de där skärpen var inte så himla lätta att få upp.
har flera skarpa minnesbilder av blöta pölar mot det rödvitfläckiga plastgolvet på toaletten hemma i skee.
en gång hade bindningarna på de små längdskidorna frusit.
varken mamma eller pappa var med i kasen den gången
och det blev som det blev.
gul snö och bindningar som tinade upp.
jag fick sitta på en svart sopsäck i baksätet på birgitta thelins nya volvo 740.
dessutom stannade hon till på marknadsområdet i svinesund
jag fick sitta kvar i bilen.
på sommarkörlägret i åh höll jag mig också alldeles för länge en gång
tills det droppade över thereses nya sandaler och genom hela korridoren när jag sprang.
på skolresan i sexan var jag helt enkelt livrädd efter alla spökhistorier
och när jag vaknade i ödetorpet mitt i natten
så höll jag mig tills det inte gick att hålla sig en sekund till.
och jag slet på mig första bästa gummistövlar på vägen ut till dasset
men redan på trappen rann det ner längs med de bara darriga benen.
och på morgonen var jag snäll kompis och lånade ut basketdojorna till tysta ingela
vars stövlar blivit dyngsura över natten.
sju
jag var sju år
och överst på önskelistan stod
ett par rosa kängor med slät sula och pjäxsnörning om du fattar.
med såna kunde man glida på isfläckarna ute på skolgården
sådär som helena therese och teresa kunde.
mina sulor var grova räfflade och hopplösa att glida på is med.
fem
jag stod med näsan tryckt mot glasrutan.
där bakom små små burkar fyllda med olika sorter.
jag pekade och sa
ewy plockade och räknade.
två såna fem såna en sån ochsåvidare
25 50 60 70 80 90 1 1å50 ochsåvidare
för en krona fick man 20 små hårda salta eller sura.
2 0 s t
det är sant.
två
längst upp på den gröna trappen stod man
och skakade i en gammal norsk jordebaersyltetöyplastburk
som någon
troligtvis mamman
klippt en flik i det röda locket
så att man inte behövde ta av hela locket varje gång de skulle ha mat.
mellan 1980 och 82 ropade man "tussen å koooooonraaaad!!"
från 84 ropade man istället "gustaf å koooooonraaaad!!"
och så skakade man så det rasslade i torrfodret
och då kom de.
konrad kom alltid först
han var alltid nära
oftast inte längre bort än rhododendronbusken nedanför trappen.
gustaf däremot kunde man få ropa länge efter
och tillslut kom han som ett skott från vilket håll som helst
kall och rufsig i den orangea pälsen.
jag undrar om han verkligen kom för att han var hungrig
han hade ju säkerligen varit på jakt.
katterna är borta sedan säkert tio år
den vita plastburken står kvar i farsans skafferi
på samma plats.
imorrn ska jag skaka i den.
se om det dyker upp nån.
ett
det är så längesen hon slutade att finnas.
men jag minns fortfarande en liten blå fläck på hennes underläpp
och känslan av hennes gamla ådriga vackra händer.
jag minns fortfarande hennes bruna innetofflor
doften av hennes nylagda hår och hur knäppet lät när jag fick knäppa på strumporna.
jag minns varje skrattrynka runt hennes ögon
men hennes röst har nästan försvunnit.
