bak
när jag var liten
kunde jag känna doften av mammas nybakade bröd redan när jag kom ut på skolgården.
det var en av de få gånger som jag tog mig fort hem
och ignorerade de små prickarna
som brukade tvinga mig att leta upp speciella stigar i asfalten.
vi åt barkis eller limpa med smör och honung
mamma och pappa passade på att äta janssons frestelse
eller nåt annat som vi ungar inte var så förtjusta i.
dagen efter hade doften (läs:ordet) spridit sig och våra kompisar kom i karavaner för det dagsgamla brödet.
vi däremot som var bortskämda med nybakt
satt återigen och drömde om skogaholmslimpa
som vi aldrig fick
ja förutom när man gick till någon kompis.
fyi så missade jag att röra ner bikarbonaten i mjölblandningen före jag blandade allt.
mitt goda bröd ser därför ut lite som en tigerkaka
varannan rand fluffigt
varannan rand degigt.
och även om det inte är som morsans barkis
så är det ganska nära himmelriket.
