rövarspår?
du säger inget.
jag ser ju att du har varit här.
ja precis
du.
du har varit tyst så länge att jag nästan tror
att du inte bryr dig om det jag skriver längre
att du inte bryr dig om mig.
"maja. - diem perdidi" eller varför inte "maja. - fugit irreparable tempus" eller folkets favorit "maja. - carpe (fucking) diem"
men jag började tänka på hur det skulle se ut här i lilla obetydliga bloggen om jag skulle uttrycka mig på latin istället. (andemeningen i min header är förresten en cynisk mix av "lev nu!!!" och "jaha...så är jag ännu en dag närmre döden" om du nu inte redan tänkt på det. carpe diem möter mors vincit omnia)
det är ju så oerhört populärt med latinska sentenser.
jag själv har varit måttligt intresserad sedan i början av 90talet
då min kära allmänspråkkunskapslärare barbro ottosson
påbörjade sina återkommande prov på ALLA latinska morfem prefix affix och sentenser som finns
och i samma andetag tog död på vårt engagemang och lust att lära oss språkens språk.
jag minns latin som jag minns de tyska prepositionerna och att artiklarna das och der båda blir dem i dativ.
ibland kan jag briljera och säga att jaa pedal kommer från latin, morfemet ped betyder fot.
och då undrar du kanske men har inte ped nåt med barn att göra som i pedofil? eller pediatrik?
och då säger jag jaa fast nej.
det är nämligen grekiska.
ännihoo
jag har på mindre än en vecka stött på 7! tatueringar och x antal köpeskylts i butik med latin.
här är en som jag faktiskt inte sett men som vore en trevlig omväxling
canis meus id comedit - min hund åt upp det
veckans pausfågel
idag skulle jag kunna skriva om
askmoln som tyvärr tvingar vissa folk att jobba extra
det vansinniga förslaget om 40timmarsvecka för lärarna
kraschade presidentpar
teresa som fyller år
årets majblomma
risken i att shoppa på nätet efter midnatt
mitt fantastiska müslirecept
eller hur det känns när man missbedömmer avståndet till botten i ett dyk.
istället går jag nu ut för att ta en omväg till museet för att andas frisk luft.
hej.
Min björk. Som ett styckat djur.
Kolla varifrån!
Min björk. Som ett styckat djur.
om en björk
pappa har fällt björken
men det visste du kanske?
säger hon under tiden som hon äter sin smörgås.
jag tittar ut genom fönstret
förblir tyst.
hon tittar på mig och säger
men maria
gråter du?
och jag minns allt.
som i ett stort snurrande collage.
ett virrvarr av känslor, bilder, ljud och dofter.
björklöss som kliar i håret, knastret från den grova stammen när jag sparkar ifrån,
värmen mot mina lår från den runda gröna plastgungan i kvällsolen,
gustafs lilla kattkropp på de smala grenarna, ljudet av konrad som vässar klorna,
hängmattan gnisslar mellan träden, löven prasslar ovanför mitt huvud,
klätterstegen som skaver längre ner i grenen och myggbitna ben som klättrar.
en indian gömmer sig bland kvistarna, katthår i små fågelbon högt upp,
lilla hannas första steg mellan björken och mig, frökapslarna som blåser helt in i köket,
postrånaren som hängs från den starkaste grenen och någon som blundar och räknar till hundra.
men mest av allt ändå
minns jag knirrandet i björken och pirret i magen
av att snurra ett varv och landa på andra sidan stammen.
nej sa jag.
det var bara ett träd.
vår
solen kommer tillbaka
snön smälter bort
och man hittar saker som legat gömda och glömda i smutsig snö
saker som man glömt bort att man hade
som man glömt bort att man saknat.
