Plötsligt inser jag att jag nog har blivit...
Plötsligt inser jag att jag blivit en sån. En sån som jag föraktar. Jag har nog egentligen varit det ett tag, men inte vågat se sanningen. Den är svår. Sanningen. Den gör ont. Idag ser jag sanningen i vitögat(eller ja..den har mer en gråton, sanningen) Jag har blivit en sån som inte snurrar det extra varvet på trumman. *sänker huvudet i skam*
