maja.

tänker du.
men jag är inte här för att be om ursäkt.

jag behöver bara svära lite.
och med lite menar jag alla fula ord som du kan tänka dig.
mamma: håll för öronen.
imorse
när jag kom ut och såg hur den hängde i sina elsladdar
ville jag slå lite
och med lite menar jag som i att krossa knäskålar och fotknölar med hjälp av en stor ångvält.
men du/ni (?) var inte där
så istället bara grät jag
först lite när jag ringde polisen
sen lite mer när jag ringde jobbet för att säga till Emelie att jag skulle bli sen
sen lite lite till
(läs: snörvelochhyperventlierautvecklingsstörtgråt)
när jag ringde han som i både i sin närvarande frånvaro och närvarande närvaro stärker mig.
JÄVLAR vad förbannad jag var.
sen grät jag inget och då ringde jag försäkringsbolaget.

ja hur blev det då? undrar du.
jo jag fick ta bussen till jobbet (och "Det var väl kanske en bra men trist spark i arschlet!" tänker du)
kostsam histoia?
svar nä
noll kronor kostar det bara.