maja.

jag ville ju bara spara lite pengar.
tänkte att det skulle bli billigare att köpa allt sånt där bôs till festen på öb.
du vet.
pappersdukar marschaller och plastglas
pajformar cola och sprite
chips tonic och bakeoffbaguetter kanske
inte fan vet jag.
det skulle ju vartfall gå på ett ut om jag så bara fick tag på pappersdukarna.
med bensinkostnaden alltså.

nu hade jag inte räknat med att vi skulle råka ta av redan vid kyrkan.
jag hade heller inte räknat med att jag skulle strunta i att vända om och göra om och rätt
eller att vi skulle hamna i grums istället och att klockan då skulle ha blivit 19 och stängningsdags.

det enda jag fick med mig hem är en gul remsa
som satt på bilen när jag kom ner i orrholmsgaraget från hennes lägenhet.
på den gula remsan står det att jag ska betala 200 kr till ett företag som kontrollerar att folk betalar för sig
när folk står på ställen som de vill att folk betalar ett par kronor i timmen för att stå på.
behöver jag förtydliga att folk inte betalade de 2kr som kafferepet hade kostat folk?

en gång cyklade jag omkull.
jag körde rakt in i ylva som cyklade framför mig.
jag var 8 år och min bror henrik 11.
först kände jag ingenting alls.
men när han väl kom och lyfte upp mig så kom allt.
tårarna
smärtan.
henrik bar hem sin gråtande lillasyster och satte henne på toalocket.
han satte en brödbit i munnen på henne 
och tvättade hennes knä.
knät blödde och henrik tvättade bort gruset.
jag grät och bet i det torra brödet. 
henrik tröstade.
brödbiten ramlade tillslut ur munnen.
tårarna torkade och henrik satte ett plåster på knät.
cykeln fick en repa men vad gjorde det.
den blev ändå snodd tillslut några år senare.
knät var stelt i nån vecka.
det blev ett stort ärr och en liten historia att berätta för dig.
nån vecka senare cyklade jag med erika till fotbollsträningen igen.

ett plåster.
en brödbit att sätta i munnen.
en bror som stryker kinden och säger
upp igen.
ett ärr.