maja.

en gång cyklade jag omkull.
jag körde rakt in i ylva som cyklade framför mig.
jag var 8 år och min bror henrik 11.
först kände jag ingenting alls.
men när han väl kom och lyfte upp mig så kom allt.
tårarna
smärtan.
henrik bar hem sin gråtande lillasyster och satte henne på toalocket.
han satte en brödbit i munnen på henne 
och tvättade hennes knä.
knät blödde och henrik tvättade bort gruset.
jag grät och bet i det torra brödet. 
henrik tröstade.
brödbiten ramlade tillslut ur munnen.
tårarna torkade och henrik satte ett plåster på knät.
cykeln fick en repa men vad gjorde det.
den blev ändå snodd tillslut några år senare.
knät var stelt i nån vecka.
det blev ett stort ärr och en liten historia att berätta för dig.
nån vecka senare cyklade jag med erika till fotbollsträningen igen.

ett plåster.
en brödbit att sätta i munnen.
en bror som stryker kinden och säger
upp igen.
ett ärr.