Över 30000 besökar på väg hem efter kings ...
Över 30000 besökar på väg hem efter kings of leons spelning genom min 'lilla' entré..det är coolt!
Jag borde nog redan sova. Det är ju trots ...
Jag borde nog redan sova. Det är ju trots allt bara ca 250 minuter kvar tills klockan ringer och jag är inte riktigt färdigpackad. Istället läser brev och funderar på olika saker. Exempelvis funderar jag på hur eventuella framtida barn kommer att se ut. FYI: Ungefär som ovan.
Roadtrip till en söndagsmiddag i Alingsås ...
Roadtrip till en söndagsmiddag i Alingsås med Bertil i högtalarna. Det är livskvalité det.
hanna karolina johansson
det var hannas student och när jag såg henne spritta, hoppa, sjunga och dansa till den supermegamonsterfeta ljudanläggningen där uppe på det björkprydda lastbilsflaket, med kvartsbuteljen i handen, mössan på huvudet, framtiden i kroppen och solen i ögonen,
så mindes jag såklart mig själv och min student.
för sjutton år sedan (give or take en vecka eller så)
klev jag tillsammans med mina klasskamrater ombord på en björkkvistklädd hökärra
och åkte den traditionella kortegen genom stan.
(i mitt fall är stan förkortningen på strömstad, för dig är det antagligen nåt helt annat)
jag hade
till skillnad från alla andra
fått en stooor flaska med skumpa att dricka under kortegen.
det här var första och, om jag minns helt rätt, den enda gången som min mor köpte ut åt mig.
mamma är inte direkt någon vanedrickare och därför är det inte sååå himla konstigt att hon köpte just en stoooor flaska till dagen för utsläppet samt ännu en stooor flaska till dagenefters champagnefrukost.
vartfall
jag var redan då känd för att INTE spotta i glaset
och vi sjöng studentvisan på repeat hela färden,
(eller vartfall "fy fan va vi är bra...bla bla för vi har tagit studenten...osv")
så jag blev antagligen alldeles torr i halsen,
och 10 anledningar till
och således var den sista droppen bubbel uppdrucken redan när vi klev av nere i stadsparken ungefär 40 minuter senare.
hur resten av kvällen bar sig är en annan historia.
kanske berättar jag en annan gång.
eller så gör jag det inte.
jag har redan lite svårt för att gå med ryggen rak eftersom jag får lite ont ibland.
ps.
två reflektioner:
med bara en kvartsbutelj i kroppen hade det säkerligen funnits finare bilder från kvällen (både minnes- och pappers-)
om det funnits möjlighet, då på vår tid, till en musikanläggning på hökärran, så hade det troligtvis spelats ett blandband med jävligt mycket nirvana eftersom vi fortfarande var i sorg.
antagligen hade vi blivit tvungna att ha med lite ace of base också.
.ds
Där bakom tejpen ligger det en liten klyft...
Där bakom tejpen ligger det en liten klyfta gul lök. Det kunde lika gärna varit persilja. Men eftersom det inte fanns hemma så blev det alternativ två. Varför? undrar du. Varför inte? undrar jag.
tänker jag fel nu kanske?
men vad är meningen lixom??
(ja jag skrev ett x där...det är väl ingen ide att krampa sig fast vid stavningsregler som sjunger på sista versen lr?)
ännihau:
jag fick en idé på ett tvprogram som innehåller tre succedoftande komponenter.
skolklass in action, dold kamera och utröstning.
jag misstänker tyvärr att det ändå inte skulle locka så himla många tittare
men jag kan tänka mig att give it a go söm än säjjer
kan faktiskt tänka mig att ställa upp med min egen klass.
vid närmare eftertanke skulle det ändå räcka med bara pilotavsnittet
att det heltenkelt sker en enda stor utgallring ganska så med en gång.
kanske bestämmer man sig för 3-4 styck (give or take zero) som omedelbart får packa sin väska och säga hejdå till övriga.
till just övriga ger man exempelvis glass och popcorn (som belöning för visat intresse och aktivt trevligt deltagande) samtidigt som de utröstade lämnar klassrummet.
typ nåt sånt.
*slår huvudet hårt i betongen och räknar ner timmarna*
dont let the bed bugs bite
jag somnade på soffan igår.
vaknade framåt småtimmarna som höll på att gå över till stortimmar.
harrison ford hördes och syntes på tvn
och det tog som vanligt en liten stund innan ögonen öppnades helt och jag förstod
var jag var vem som var hur som var och när som var.
det är ju liksom lite hur som helst i hjärnan när man vaknar så där.
det är iochförsig ofta lite hur som helst i huvudet.
det har jag fått berättat för mig.
oftast när jag fortfarande sover och är i limboland lalaland tjolahoppland
you name it.
följande kan du sysselsätta dig med om du inte orkar ligga still och göra ingenting whilst sleeping:
gå in till random familjemedlems säng och svära och skälla tills de vaknar och leder dig tillbaks till ditt rum.
stapla kassettband (ja du vet såna där som fanns förr i tiden) och böcker i små fina högar.
sjunga allena gud i himmelrik eller annan valfri psalm.
komma åt fjärrkontrollen och med upphöjd knytnäve headbanga till den låt som spelas (läs:its raining men)
vika underkläder och lägga till rätta under huvudkudden.
gå runt i lägenheten och leta och ropa efter dig själv.
väcka den bredvid och med stirrande blick fråga om han sett sig själv? var är han?
eller sätta dig bredvid eventuellt sällskap, stirra med psykotisk blick, gapa, andas högt och peta dem på kinden.
(tillslut kanske de vaknar, får ett litet uppehåll i hjärtslagen, skriker lungorna ur sig och snap you out of it)
bonne nuit
sortera i ditt smyckesetui or nåt.
