vas - vård av själv
det är först i efterhand som jag inser att det absolut inte var ett alternativ att gå till jobbet.
om ens i fredags..då jag gick.
det är först nu
3 liter snor (läs 3 liter) senare
som jag nog vet med säkerhet.
eller skulle jag ha grejat att jobba?
ja kanske.
kunde ha gått hem imorrn istället eller i övermorrn.
man får vara hemma när man är sjuk. det har vi bestämt tillsammans mina kollegor och jag.
det är ett bra beslut.
men jag tycker ändå att det hade känts mer ok
om jag åtminstone hade kräkts lite eller haft en feber som höll i sig.
men jag hatar att spy och har ingen glass hemma som skulle hjälpt mig igenom febersvettningarna.
så rätt tacksam ändå såhär i efterhand
över småväxlande temperatur och niagarafalls-feat-hooverdammen-näsa.
om du fattar.
ljudminne
när jag var liten kunde jag höra pappas snarkningar helt in i mitt rum.
mamma och pappas sovrum låg på andra sidan huset.
fatta volymen.
hur kunde mamma sova i det där?
minns inga öronproppar på hennes nattduksbord.
däremot en liten kniv till förhårdnaderna på hennes hälar
och den fetfeta fotsalvan.
på morgonen hörde jag hur pappa vaknade.
morgonfisen (läs:atombombsbrakskiten) skallrade sig igenom hallen in till mig
dagen hade startat.
i söndags fes andreas för första gången så jag hörde det.
vi tittade på älgarna i slottskogen.
solen höll på att gå ner.
det var fint.
