maja.

jag sitter på en trästol
omgiven av fina säkra fredliga människor
och följer en 100 timmar lång powerpointpresentation.
vi kollar kartor, scheman och utvecklingsområden.
funderar över accesser radioapparater och nödutgångar
sd afa och säkerhetsrisker.
jag funderar även parallellt på om jag kommer att ha nära till langosvagnen.
nånstans där är jag.
kommer med kommentarer och ett och annat förslag. minns skrattar och planerar för den där veckan. 

men i tanken hjärtat och magen är jag högst uppe i krönet på en evighetslångbergochdalbana,
just där som man lyfter en liten bit från sitsen och det bubblar iiiiiih!! uti varje del av kroppen.
precis där är jag
hela tiden.
det går fort fort fort
men jag är ordentligt fastspänd.
jag vågar tillochmed sträcka upp armarna i luften och blunda.

jag lägger mig på vänster sida av sängen. 
letar efter en känsla i bomullstyget.
platt på mage
drar djupa djupa andetag.
jag minns inte riktigt hur den känns och därför har jag svårt att hitta den.
den är för ny och obekant.
det enda jag vet är att den finns.
att den gör mig varm 
och får blodet att brusa.
den har funnits där så kort tid att jag knappt vågar vända på kudden
av rädsla att känslan lätt ska släppa taget om fibrerna
försvinna ner i lakanet eller ner på golvet bland dammråttorna.
att jag ska tappa bort den.