llallalla
förband?
inte förband - bandage eller förband - sammanfogade eller förband - regemente utan förband - band innan
i helsinki bara de kom in, on time, och började spela.
rakt av utan förband.
falskt dessutom och krystat.
att jocke sjöng falskt var mer upprörande än att de inte hade något förband.
falskt i nästan en halvtimme. det var bisarrt.
sedan hittade han äntligen ner till samma tonart som samis gitarr.
jag har en liten spricka i revbenet och borde kanske ha något slags förband som skydd på ståplats.
inte förband - bandage eller förband - sammanfogade eller förband - regemente utan förband - band innan
i helsinki bara de kom in, on time, och började spela.
rakt av utan förband.
falskt dessutom och krystat.
att jocke sjöng falskt var mer upprörande än att de inte hade något förband.
falskt i nästan en halvtimme. det var bisarrt.
sedan hittade han äntligen ner till samma tonart som samis gitarr.
jag har en liten spricka i revbenet och borde kanske ha något slags förband som skydd på ståplats.
skottiråttan
jag har haft namnsdag.
grattis i efterskott på mariadagen.
numera alltid den 28 februari.
jag har räknat ut att jag hunnit få den klassiska namnsdagstårtan (rulltårta med vispad grädde och karamellströssel och gelehallon) hela 6 gånger när det var mariadagen den 29 februari.
resterande, med andra ord 18 gånger, fick jag när mariadagen var 28 februari.
för den uppmärksamme: nej jag är inte 24 år, men jag har inte fått någon namnsdagstårta av mamma sedan jag flyttade till karlstad för snart 9 år sedan.
onödigt vetande säger vissa.
fantastiskt god namnsdagstårta säger jag.
återigen ett stort grattis i efterskott på mariadagen.
förlåt
ibland så händer det alldeles för mycket i livet för att man ens skall orka med att berätta.
så är inte fallet.
eller det kanske det är förresten?
jag vet inte.
jag saknar vintern.
jag saknar mina barndoms vintrar.
vinterpromenad, eller snarare svettigt pulsande, i meterhöga snödrivor med erika.
smyga över isen på vettlandsån fastän den nästan var svart.
en far som rev sitt gråa hår av oro.
isborr och pimpelfiske vid färingestugan.
varm choklad och ostsmörgås.
kalla tår i hårt snörda skridskor.
sparkstöttingen ner till sven för att handla. mamma stod på medarna och vi satt där fram.
gustaf och konrads små tassavtryck på stengången.
deras korg med den grönblårutiga fleecefilten på trappen.
grät och hyperventilerade häromdan när jag kom att tänka på konrad som fick epilepsi 19 år gammal och hur vi blev tvungna att avliva honom.
när konrad varit ute på vintern blev det alltid små snöbollar i hans långa päls på bakbenen.
snöänglarna i den första snön och snögrottorna i de plogade vallarna.
burkarna med nivea och ultra som fanns i vänsterlådan under hallspegeln.
pappas orangea(?) gubbkam låg i den högra, sommar som vinter.
vi ungar smordes in med den vita cremen i ansiktet så fort vi skulle ut i den kalla vintern
ja.
för det var kallt då. inte lite halvrått och nollgradigt.
utan så kallt som 20 minus någonsin kan bli i fuktig havsluft.
hårtestar som fastnade obehagligt i den feta cremen.
de där vintrarna saknar jag.
seuppibackenannarsfårduhålinacken
och kälkarna stod på nerför göransbacken helt upp på edit och görans trapp.
plogbilens blinkande ljus utanför fönstret.
jag är inte redo för våren.
jag vill ha vinter först.
sedan vår.
sedan sommar.
inte vår hela tiden. eller bara höst.
gud hjälpe oss om det blir höst hela tiden.
gud hjälpe oss om permafrosten börjar tina.
en ko fiser ut otroliga mängder metangas varje dag.
tydligen lägger fåren också en och annan temperaturhöjande fis per dag.
dags att få kossor och får runt om i världen att ta sitt ansvar för den globala uppvärmningen.
så är inte fallet.
eller det kanske det är förresten?
jag vet inte.
jag saknar vintern.
jag saknar mina barndoms vintrar.
vinterpromenad, eller snarare svettigt pulsande, i meterhöga snödrivor med erika.
smyga över isen på vettlandsån fastän den nästan var svart.
en far som rev sitt gråa hår av oro.
isborr och pimpelfiske vid färingestugan.
varm choklad och ostsmörgås.
kalla tår i hårt snörda skridskor.
sparkstöttingen ner till sven för att handla. mamma stod på medarna och vi satt där fram.
gustaf och konrads små tassavtryck på stengången.
deras korg med den grönblårutiga fleecefilten på trappen.
grät och hyperventilerade häromdan när jag kom att tänka på konrad som fick epilepsi 19 år gammal och hur vi blev tvungna att avliva honom.
när konrad varit ute på vintern blev det alltid små snöbollar i hans långa päls på bakbenen.
snöänglarna i den första snön och snögrottorna i de plogade vallarna.
burkarna med nivea och ultra som fanns i vänsterlådan under hallspegeln.
pappas orangea(?) gubbkam låg i den högra, sommar som vinter.
vi ungar smordes in med den vita cremen i ansiktet så fort vi skulle ut i den kalla vintern
ja.
för det var kallt då. inte lite halvrått och nollgradigt.
utan så kallt som 20 minus någonsin kan bli i fuktig havsluft.
hårtestar som fastnade obehagligt i den feta cremen.
de där vintrarna saknar jag.
seuppibackenannarsfårduhålinacken
och kälkarna stod på nerför göransbacken helt upp på edit och görans trapp.
plogbilens blinkande ljus utanför fönstret.
jag är inte redo för våren.
jag vill ha vinter först.
sedan vår.
sedan sommar.
inte vår hela tiden. eller bara höst.
gud hjälpe oss om det blir höst hela tiden.
gud hjälpe oss om permafrosten börjar tina.
en ko fiser ut otroliga mängder metangas varje dag.
tydligen lägger fåren också en och annan temperaturhöjande fis per dag.
dags att få kossor och får runt om i världen att ta sitt ansvar för den globala uppvärmningen.
