maja.

igår var jag äldre än jag någonsin varit tidigare.
det var hannas student och när jag såg henne spritta, hoppa, sjunga och dansa till den supermegamonsterfeta ljudanläggningen där uppe på det björkprydda lastbilsflaket, med kvartsbuteljen i handen, mössan på huvudet, framtiden i kroppen och solen i ögonen,
så mindes jag såklart mig själv och min student.

för sjutton år sedan (give or take en vecka eller så)
klev jag tillsammans med mina klasskamrater ombord på en björkkvistklädd hökärra
och åkte den traditionella kortegen genom stan.
(i mitt fall är stan förkortningen på strömstad, för dig är det antagligen nåt helt annat)
jag hade
till skillnad från alla andra
fått en stooor flaska med skumpa att dricka under kortegen.
det här var första och, om jag minns helt rätt, den enda gången som min mor köpte ut åt mig.
mamma är inte direkt någon vanedrickare och därför är det inte sååå himla konstigt att hon köpte just en stoooor flaska till dagen för utsläppet samt ännu en stooor flaska till dagenefters champagnefrukost.
vartfall
jag var redan då känd för att INTE spotta i glaset
och vi sjöng studentvisan på repeat hela färden, 
(eller vartfall "fy fan va vi är bra...bla bla för vi har tagit studenten...osv")
så jag blev antagligen alldeles torr i halsen,
och 10 anledningar till
och således var den sista droppen bubbel uppdrucken redan när vi klev av nere i stadsparken ungefär 40 minuter senare.

hur resten av kvällen bar sig är en annan historia.
kanske berättar jag en annan gång.
eller så gör jag det inte.
jag har redan lite svårt för att gå med ryggen rak eftersom jag får lite ont ibland.

ps.
två reflektioner:
med bara en kvartsbutelj i kroppen hade det säkerligen funnits finare bilder från kvällen (både minnes- och pappers-)
om det funnits möjlighet, då på vår tid, till en musikanläggning på hökärran, så hade det troligtvis spelats ett blandband med jävligt mycket nirvana eftersom vi fortfarande var i sorg. 
antagligen hade vi blivit tvungna att ha med lite ace of base också.
.ds