två
längst upp på den gröna trappen stod man
och skakade i en gammal norsk jordebaersyltetöyplastburk
som någon
troligtvis mamman
klippt en flik i det röda locket
så att man inte behövde ta av hela locket varje gång de skulle ha mat.
mellan 1980 och 82 ropade man "tussen å koooooonraaaad!!"
från 84 ropade man istället "gustaf å koooooonraaaad!!"
och så skakade man så det rasslade i torrfodret
och då kom de.
konrad kom alltid först
han var alltid nära
oftast inte längre bort än rhododendronbusken nedanför trappen.
gustaf däremot kunde man få ropa länge efter
och tillslut kom han som ett skott från vilket håll som helst
kall och rufsig i den orangea pälsen.
jag undrar om han verkligen kom för att han var hungrig
han hade ju säkerligen varit på jakt.
katterna är borta sedan säkert tio år
den vita plastburken står kvar i farsans skafferi
på samma plats.
imorrn ska jag skaka i den.
se om det dyker upp nån.
