nio

det var nån gång på hösten -84
en fredag efter lunch
och vi skulle såklart ha gått in när klockan ringde in.
istället gick vi ner till lionshov
lena teresa och jag.
jag minns faktiskt inte om det blev några biverkningar av det där skolket.
på scenen stod de vartfall. 
livs levande.
och när vi generat vinkade så sa de hej i mikrofonerna och vinkade tillbaka.
de flesta var kära i rikard
både lena och teresa var det.
några få var kära i louis.
jag var kär i louis
hea var den enda som var kär i per.
hennes pappa odd hade lekt med per när de var små
så hon kände sig väl lite tvungen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0