16
jag var sexton år när hanna kom.
jag sprang till västra klevgatan efter skolan
och slet henne ur hennes föräldrars famn.
matade
gosade
bar
bytte.
när sista tåget gick kl 18 åkte jag hem.
nästa dag samma sak
och nästa och nästa.
min första kärlek.
jaa
jag kan garantera att jag inte längtat efter någon tidigare som jag längtade efter lilla hanna karolina johansson.
vare sig urban lundin som, jag i efterhand fått berättat för mig, var min pojkvän när jag var 2 år
eller jörgen som helena utan min vetskap frågade chansen på när vi gick i 3an. (jag tror det höll i ett par dagar för att jag helt enkelt inte visste det och att jag sen, när jag fick veta det, bad teresa göra slut)
eller ola som jag var ihop med i 7an i flera månader utan att vi ens gav varandra en kram
(nu snackar vi blyga ungdomar)
eller daniel knopp i 8an. jösses. den första killen jag kysste. hans tunga gick som en båtpropeller i munnen.
jag visste ju inte bättre så jag lät honom hållas men jag minns att jag var föga imponerad och väldigt besviken på detta fantastiska som man sett på tv.
eller fredrik i 9an. mister först öm än säjjör.
inte ens kent som hade den manliga huvudrollen mellan 90-93.
han som blev hannas gudfader när hon kom.
så var det med det.
