19
jag börjar med att be om ursäkt för att jag kommer att verka osammanhängande i dagens lucka.
läs två gånger så kanske det klarnar lite...eller så klarnar det inte och då får det helt enkelt vara okej.
jag hade ingen aning om vad som skulle finnas bakom lucka nummer 19.
förrän jag öppnade kylskåpsdörren för att plocka fram grejer till säsongens kanske femtionde skinksmörgås.
(jag kan utan att överdriva erkänna att jag inte lagat mat hemma sedan november
och även om jag äter lagad fantastisk mat på jobbet så täcker ju det bara fem av sju middagar i veckan)
när vi var yngre och åkte iväg med fotbollslaget på bortamatch
så brukade erika och jag fördriva tiden med diverse bil-lekar du vet
(ja det var oftast bara vi två eftersom ingen annan var det minsta intresserad av vår favoritlek)
"kan vi inte associera??" brukade erika säga och då sa jag random ord som vi sen i tur och ordning associerade vidare på.
låter det intressant? nej? jag trodde inte det heller.
jag vill tillägga att jag och erika under flera år levde lite i en egen bubbla
där ingen annan fattade vad det var som var så himla kul hela tiden.
i ganska vuxen ålder utvecklade vi en rätt spooky telepatisk förmåga.
vi brukade blandannat ringa upp varann och säga: "gissa vad jag ska äta för mat idag?" och i 99 % av fallen hade vi rätt.
ja du ser ju själv lite hur det funkar det där med att associera fritt (som vi döpte leken till)
man hamnar snabbt långt ifrån startpunkten.
det roligast momentet (enligt oss - inte enligt våra lagkamrater och medresenärer som inte kunde undgå att höra)
var när vi backade tillbaka i associationerna till startpunkten och förklarade för varandra hur vi hade tänkt.
gud vilka märkliga ungar vi var.
en gång målade vi våra tår med svart tusch. tårna fick hatt väst och käpp. sedan hade vi tåcirkus för erikas föräldrar. janerik och rosa satt helt knäpptysta i de 5 minuterna som showen pågick
medan erika och jag knappt kunde hålla oss för skratt.
man skulle kunna tro att det där hände när vi var riktigt små.
det kan också vara precis tvärsom.
anyhow.
när jag öppnade kylskåpsdörren och plockade ut senapsburken
så kom jag först att tänka på när jag var nitton år och fått fast jobb på maximat hemma i strömstad.
nästan varje dag under december månad på lunchrasten så åt jag en burk senapssill.
sedan kom jag att tänka på vår associationslek och därför kom den här luckan att handla lite mer om erika än om senap.
idag äter jag enorma mängder senap. den skall vara stark och söt, gärna grovkornig,
som den jag nyss tog fram ur kylskåpet.
men under inga omständigheter äter jag senapssill.
jag beklagar.
