maja.

vi åkte långt ut i skogen
förbi det sista strecket.
rakt ut mot ingen täckning
och utedass.
jag lutade huvudet långt bakåt och allt annat upphörde.
bara
tystnad
ett totalt mörker
den stjärnspäckade himlen som tillslut nuddade min näsa
och otaliga regler för vartenda kortspel jag någonsin lärt mig
återstod.
när är det köpstopp i chicago?
får du gå ut på en tvåa i vändtia/finne/turk?
får du plocka upp högen första varvet i femhundra?
hur många gånger i rad får du säga noll i plump? 
ger du de bästa eller högsta korten till presidenten?
när får man ge en trumfstraff i tremanswhist?
jag ger upp.
utveckling till varje pris.

varför då?