maja.

ungefär så känner jag
där jag sitter och tittar ned på de frasiga trasiga tummarna.
ja, resten av fingrarna med för den delen.
tog till slut bort det nednötta mörkröda lacket imorse
och prioriterade sedan frukost istället för att lacka om.
då blir det sådär.
att jag tappar respekten för fingrarna
och börjar bita skrapa och riva
istället för att smörja fila och putsa.

när jag satt i kassan hemma i stan
så hade jag jäääättelånga naglar
som jag lackade om var och varannan kväll.
det är faktiskt lite klyschigt.