maja.

när jag var 14 år blev jag kär för första gången
på riktigt alltså.
han var ganska lång
hade mörkt lockigt hår 
en rund ganska fyllig näsa (som han kunde stoppa upp en hel femkrona i)
en fin liten rumpa
mjuka fina läppar
och världens gladaste och busigaste ögon.
vi var aldrig ihoptillsammans. 
men varje dag under stort sett hela 8an och 9an
kramades vi och pussades och satt i knä och fnissade och flätade fingrar
sådär som man gör om man faktiskt är ihoptillsammans på riktigt.
vi var nog egentligen kära i varann i 10 år utan överdrift
var och en från sitt håll.
det kom vi fram till flera år senare i halvvuxen ålder.
han fanns alltid i tanken
alltid.
när jag tänker efter försvann han aldrig helt.

jag träffade axel senast 2001 på återträffen.
för 30 minuter sedan
stod han här i stan på gatan där jag bor
med sitt mörka gråstänkta lockiga hår, sin runda näsa och till synes lika mjuka läppar
med fina busiga ögon och glasögon.
samma fina rumpa.
och jag sa "en gång skrev du en dikt till mig"
och när vi kramade om varandra sa han
"du luktar precis samma.
det finns ingen som luktar som du."