maja.

det är en helt vanlig söndag på drottning kristinas väg.
jag vaknar kvart i tio av kyrkklockornas första ringning.
tar hand om de röda blommorna
som till skillnad från mig själv fick allt för lite att dricka igår.
det där är det konstiga med skatmelodin, att man blir lika vissen av för lite dryck som av för mycket.
sen blir jag stående på toaletten och beundrar mig själv i spegeln.
harklar och spottar och snyter.
här skulle jag antagligen kunna stå hela förmiddagen
men det kommer ändå kännas precis lika wunderbar.
och jag tänker att det var en trevlig åttamånadersperiod då när jag trodde att jag aldrig mer skulle röka.
frukost består av ett stort glas oboy, en chokladmuffins, ett kokt ägg och en drickyoghurt.
det är lite ont om tid så jag äter stående.
jag hinner inte ens klä på mig.
oboyen tar jag dock med mig när jag bänkar mig naken framför tvn.
medelåldern är någonstans vid rullator
men nu
tack var mig
har den säkerligen sänkts till käpp.
nu har jag mat i magen och är from i hjärtat.
jag sjunger tillome med i den sista psalmen

lalalalla... det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång... lalallalaa