tid
pratade med mamma förut.
det var över två veckor sedan sist
och vi funderade som vanligt över
var tiden tar vägen?
konstaterade att morbror göte skulle blivit 80 år imorrn.
att mormor och morfar hade flyttat från ön till björnim för 80 år sedan igår.
haft arrende där helt till 1946
och sedan med 6 barn flyttat till tjöstad,
gården i slutet av den krokiga grusvägen
som för alltid hänger ihop med mina första minnen,
och hur det 7e föddes strax efter.
allt det där som jag hört så många gånger
som vi pratat om vid frukostbordet
mamma och jag.
det är väl egentligen inget att prata om
säger hon sedan
och tar ett andetag som dröjer sig kvar mellan oss en kort stund.
men varje gång så får jag en liten ny pusselbit
som kan tyckas betydelselös
för alla utom mig.
något litet
som gör att allt det som jag någonstans kommer ifrån
blir tydligare.
och varje gång blir jag illa till mods
och ser det där gulnade fotografiet framför mig
av mormor och morfar under 30talet
bara ett par år yngre än mig
med sin barnkull på 3.
mormors svarta långa hår och hennes tunna ljusa klänning
en hårtest tvärs över hennes dystra ansikte
morfar i svart hatt och skjorta
barnen i finkläder.
bakom dem en torr plöjd åker.
det är ett vackert fotografi
men deras ansikten är så unga och allvarliga.
och kanske är det för att jag vet hur fattigt det var
som jag ser det i deras ögon
som det känns i hjärtat.
och fastän jag inte ser min mamma framför mig så vet jag
att när vi lägger på
så tänker hon på sin mamma och pappa
som sedan länge är borta
och hon funderar en stund
på allt det förflutna ändå
innan hon tänker på allt som kommer.
innan hon ler igen.
tiden går fort.
