maja.

till caroline.

och jag tänker i min enfald
att folk skall bry sig om
att permafrosten tinar och att städer som exempelvis svenska kristianstad
inom ett par år troligtvis kommer börja svämmas över.
att isbjörnarna inte har tillräckligt mycket is att föda sina barn på.
att fler generationer kommer efter oss.

och jag tänker i min enfald
att det inte kräver så mycket mer engagemang just ikväll
än att du släcker den där lampan
när du inte längre är i rummet
eller att du litar till din fungerande mörkersyn
och låter bli att vanemässigt tända upp efter du låst upp dörren till trapphuset.

och jag tänker i min enfald
att so what om det tar ett par minuter extra av din tid att hitta nyckelhålet i natten.
vad är 2 minuter mot en hel livstid?
en dag som denna

är det så mycket begärt att för ett par timmar
egentligen bara en
planera sin värld och därför klara sig utan elektricitet?

vad gör det om hundra år
att det fladdrande skenet från stearinljusen
gav mig för mycket rouge
ojämn kajal
mascara på ögonlocken
och en ostyrig lugg?

det var en enda timmes engagemang som krävdes
av alla hundratusentals timmar som ditt liv hitintills bestått av.
vad är en timme i förhållande till det?

världens största och mesta byggnader och monument släcktes ner
taipei 101 akropolis och big ben.
vad släcktes ner i karlstad?
ingenting.
jo förresten
uno hade nedsläckt med aktiviteter som inte drar ström.

vilken jävla manifestation!!