maja.

det börjar ungefär som det slutade..
vi är halv styrka.
ulla och jag
och en strid ström med vikarier.
med andra ord ingen tina
och ingen anki.
"det känns lite.."
som jag sa till pappa
"..som om vi förväntas kunna bära upp en ojämn ekskiva,
som är dukat med finporslin och silverbestick
och prydd av en vacker tänd kandelaber,
med enbart två bordsben"
"det låter lite jobbigt"
sa han min far
nog för att vi har starka ben
ulla och jag
men ändå.
"ja vi får nog ställa oss tätt ihop
 som en pelare
och släppa allt vi har i våra händer
så klarar vi det nog!"

men inte faan kommer vi att servera några buffeér denna termin.