maja.

så är det en sån där dag
igen.
då jag stirrar på tangentbordet
och tänker att
skriv något.
och allt jag kommer att tänka på
är sonjas leende när vi kramas hej då
där vid de sockrade stela broderade prydnadsstjärnorna
vid innerdörren.
som smakade så gott när jag var liten.
hennes röst och hennes händer
som även de är min mormors.
hur stengången sluttar nedmot vägen.
och de blommande buskarna följer mig
helt ned till grinden med järnhaspen.
nu som då.
precis på samma vis.
och jag tänker att

idag glömmer hon nog bort det.

men så tittar jag ändå upp dit
och där står hon
och vinkar till mig
från sitt lilla köksfönster på gaveln
av det gula tegelhuset
på åkervägen hemma i skee.
på samma sätt som hon alltid gjort.
på samma vis som vi alltid gör.