bakom en stängd dörr

och varje dag när han går ut från skolan
så kommer osäkerheten.
kanske har den aldrig lämnat den där lilla späda kroppen.
antagligen inte.
och han har kämpat med bokstäverna hela dan
och fått hjälp att hålla pennan rätt i handen
och kämpat med att sitta still på stolen.
och fröken önskar en härlig kväll hemma.
och så går han ut.
och hem.
och det är kallt.
och han är liten.
när kommer det första idag?
blir det jag?
blir det lillasyster kanske?
eller kanske lillebror?
blir det en knuten hand
eller blir det den öppna handflatan.
hoppas att det inte är järnröret igen.
hoppas att det inte blir jag.
hoppas att det är mamma.
"det gör inte lika ont när mamma slår"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0