maja.

och jag minns hur erika och jag
två flickor livrädda för mörkret
brukade följa varann till göransbacken.
den låg på vägen mitt emellan björnbärsst. 1 och björkv. 2.
göransbacken är
i mitt barndomsminne
lång och brant och smal och tätt kantad av björkar och höga granar
nedanför lyste gatulampan
ovanför lyste gatulampan.
vid göransbacken stannade en av oss alltid kvar
vi pratade varann genom promenaden upp- eller nedför
speciellt genom den där fläcken mitt på göransbacken
dit skenet från gatulamporna inte nådde
rösterna blev högre och högre
och tillslut skrek vi hejdå
och sprang åt varsitt håll.
hon längs med den upplysta vägen till nybygget
jag nedför vägen med de vita bären som vi älskade att stampa på så det smattrade
förbi lekparken vid den stora mörka skogen
förbi huset där persiennerna alltid var neddragna och det inte lyste några lampor
och sedan in under hängbjörken och uppför den gröna trappen förbi katternas låda.
en sista skymt bakåt bara och sedan fort in och låsa bakom sig.
in i säkerheten.

det var allt.