so long

under helsinkis vackra domkyrka
sitter biljetten till taw.

jag minns ljudet
från gruset
när vi kröp med våran kombi
genom lönnallén mot gården
och hur pappa tutade.
morfars havre
mormors vinbär
nådde dig och mig till axeln
och bergen va en saga
som kvällen målat blå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0