maja.

jag är ju trots allt lite bakis.
normaltillstånd en lördag.
tillbringar timmar i soffan
med spontana matintag.
jag har mina män
tomas, håkan, magnus, timo, jocke och rasmus.
de håller mig sällskap
en och en
aldrig samtidigt.
ibland byter jag ställning i soffan för att nacken inte skall låsa sig
och det är helt ok
att det klumpar sig i halsen till extreme home makeover.
förståeligt att tårarna forsar .
och att jag snyftar högt
när en pappa låter föreviga sin döde son i miami ink.
hjärtskärande.
men unionstravet.
varför påverkas jag av det?