maja.

mötet är just slut och jag gasar på hemåt och är lite lätt förbannad.

när vi väntar på att tolken skall börja översätta, vad den engagerade kurdiske pappan säger, ser jag i ögonvrån hur mister personality slash mister främlingsfientlig, lägger armarna över bröstet, suckar och himlar med ögonen. under fikapausen frågar han kollegan lite irriterat "ska vi verkligen behöva ha med såna där på de här föräldramötena?"

åååh.... satan i gatan vad jag önskar att det hade varit mig han hade kommit till mig...
eller åtminstone att jag fått veta det innan mötet var slut...