minnen hos en 70-talist

alfons åberg på tv.
pappa nattar alfons med pipan i mungipan.
och jag kommer av någon konstig anledning att tänka på mammas ritningar.
kalasritningarna
och hur huset på björkvägen, klockan sju de där lördagarna, fylldes till bristningsgränsen med folk.
mostrar och farbröder och kusiner och grannar
i vartenda litet hörn
i varenda soffa och säng.
i min säng, i henriks säng, i mikaels och peters sängar också.
i mamma och pappas säng ,
på deras orangea virkade överkast, låg alla ytterkläder.
gul och blå blend, vit och röd prince
det skickades runt på bricka.
(och dagen efter stod det glas med ättika överallt, fönstrena stod på vid gavel och pappa låg på sängen.)
det var lika självklart som skåne och renat till maten.
lika självklart som fastrarna och mostrarna vid disken efteråt.
hur de pratade och skrattade i munnen på varandra.
hemmavävda handdukar och förkläden
och finporslin och silverbestick som langades mellan dem i en strid ström.
lagda hårsvall och mjuka kinder
ådriga händer och släta vigselringar.
lika självklart som farbröderna och morbröderna vid borden efteråt.
sorlet och klirret i finglas med silvergroggar
slipsar som lättades på och manschettknappar som togs av.
tjocka mörka glasögon som sattes på, grova fingrar genom trimmade skägg
och femöringar som satsades.
dragspel och nyckelharpor
och ryggar som svettades genom skjortorna.
lika självklart som att vi barn smakade ölslattar och samlade kapsyler.
klädde ut oss i rockar och hattar och skor
läste serietidningar och lekte kurragömma.
lånade pappas luftgevär och sköt prick mot garagedörren i källaren.
drack kaffe och dansade på någon farbrors fötter.
satt i någon äldre kusins knä och doppade tungan i någon söt hemmagjord körsbärslikör.
och jag minns känslan av att somna mitt upp i de där kalasen.
hur jag kämpade för att hålla mig vaken
men hur sorlet till slut vaggade mig tryggt till sömns
dofterna och rösterna och skratten
och de gamla välbekanta händerna som strök mig på kinden
-se på na den lella, ho har sômna så gôtt

så minns jag det
när jag blundar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0