maja.

ibland känns det som om jag sitter i en bil där gaspedalen har hängt sig.
som att jag rusar fram som en galning genom livet.
när jag tittar ut genom ena rutan så försvinner något fort förbi utanför den andra.
det går inte att köra tillbaka. det är passerat.
tittar jag i backspegeln för länge kanske jag råkar köra in i något med fronten och göra mig illa ordentligt.
ibland känns det som om jag skulle vilja veta vart jag är på väg.
så att jag vet vad jag behöver ha med mig.
ibland känns det som om jag skulle vilja veta vad jag kommer att åka förbi.
så att jag vet åt vilket håll jag skall titta.
ibland känns det som om jag skulle vilja ha en karta över mitt liv, med alla återvändsgränder, farliga järnvägsövergångar och små skogsvägar tydligt utmärkta så jag hittar de säkra genvägarna.
jag vill inte köra fel!
är det någon som vet vart jag skall?
räcker bensinen?
vem är det som sitter i passagerarsätet förresten?
är det långt kvar?