maja.

jag skall absolut inte romantisera effekterna av alkohol.
men det händer något
med alla de där synapserna eller trådarna eller slangarna eller vad man nu kallar dem för.
de där transportlederna som styr tankarna uppe i hjärnan. de där som avgör vilka tankar som får komma fram och vilka som bör arkiveras långt in i något hemligt tomrum med dubbla lås
eller vilka känslor som hör ihop med olika händelser eller tankar
eller vilka ord och fraser eller kommentarer som passar sig i olika sammanhang och vilka som bör sväljas ner med en kokt korv i bröd med söt stark senap och kanske en pucko. det fungerar för det mesta.
men ibland
så händer det någonting på vägen av alla de där banorna mellan den lilla hjärnan eller barken eller reptilen och de andra intet ont anande kroppsdelarna och organen.
jag blir helt fri i huvudet. 
nollställd
på ett oerhört bubblande och sprudlande och hjälp-jag-kissar-nästan-på-mig-av-skratt befriande vis. 
det känns som om
alla intryck och tankar
plötsligt får plats på ett kravlöst och fördomsfritt sätt där uppe som de aldrig gör annars.
associationerna flödar ohämmat
och alla de där bussarna och långtradarna som transporterar mitt hjärnskrot mina funderingar och minnen upplevelser och impulser kör mot alla trafikregler som finns.
de hamnar på enskilda vägar, blir stående mitt på järnvägsövergångar. struntar i högerregler. kör mot rött ljus. hänger sig på tutan klockan fyra mitt i natten i något villaområdet där ingen väntar besök. parkerar mot färdriktningen alldeles för nära korsningarna. gasar på innan vägbulorna och kör om polisbilar vid heldragen linje i rusningstrafiken.
det är något vackert i allt det där kaoset.
hur man återställer ordningen?
insatsstyrkor, adventskalendern och ett stort glas oboy.
men
jag skall absolut inte romantisera effekterna av alkohol.