maja.

så länge spriten är kvar i kroppen
så kan man lura sig själv
att
visst fan går livet vidare.
man kan dansa som en galning med armarna flängande vilt runtomkring sig.
man kan lura sig med gapskratt och öl i baren och kram och blink i ögat mot någon okänd
att man faktiskt inte blivit trasig i hörnet av det där tidigare så starka hjärtat.
sedan går man stilla och helt tyst
över den där långa bron.
och
dagen efter.
idag.
som ett brunt kuvert i brevlådan.
så är det bara där.
det där trasiga.
det sköra.
då förstår jag igen.
men
så går den här dagen och kommer aldrig åter.
imorrn är allt annorlunda.
det där trasiga hörnet lite mindre ändå.
det där skrattet som får mig att tappa andan och balansen kommer snart tillbaka.
lite redan idag.
men mer imorrn.

Å ja våga aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann.