döda vinkeln
"varför har du vart så hård och inte svarat på sms osv...? du vet att ja saknar dig, brukar åka förbi utanför dig ibland. jag tänker så här varje gång ja åker förbi dig, bilen är inte hemma, skönt då går den säkert så maria slipper massa skitutgifter. lamporna lyser där uppe :bra hon lever typ. var på kusten för ett par veckor sen då åkte ja förbi skee på vägen hem. långsökt men ja tänkte att du kanske va där att ja kanske kunde få en glimt av dig. ja vet att du inte känner så för mig längre. det är helt ok. så du får ursäkta om ja tänker på dig, men det är inget du kan göra åt. du kommer alltid att finnas för mig."
och när jag sitter där så tänker jag att
vad fan har hänt på vägen?
från de där otaliga gångerna när det blixtrade för hans ögon
och den sista gången
då han drog mig i håret ut ur lägenheten och sa att
´skynda dig härifrån för jag tror fan i mig att jag dödar dig om du stannar kvar´
hur blev han så här?
vad är det som gör en människa besatt?
och hur länge håller det i sig?
och ja. jag vet.
men jag tänker....
måste man blockera
och svartlista
och byta nummer
och byta bostad
och ta omvägar på promenaden
och byta affärer man handlar i?
räcker det inte med att förklara på alla språk man kan.
förklara i två års tid.
nej. jag har ingen pojkvän. det är inte därför jag inte svarat. jag vill inte. aldrig någonsin. jag har gått vidare.
så jag frågar igen.
måste man blockera och byta nummer och bostad?
