maja.

nu har nedräkningen börjat.
jag tror att julstämningen
som nästlade sig in hos mig för flera veckor sedan
har vädret att tacka för allt.
allt.
förutom att jag i år har pyntat mer än någonsin (allt är relativt och jag tror nog att jag ligger i lä i jämförelse...)
har jag även tagit julbelysningen på största allvar.
en adventsljusstake, två pappstjärnor, en liten en prydd med småljus och miniminijulgranskulor samt en slags kon med smålampor i (ja det låter sådär...men den är väldigt fin och en julklapp från mina brorsbarn. its a keeper)
samtliga fem är kopplade till timers.
helt i sann mammakerstinjohansson-anda.
mamma älskar timers (och termometrar och väderstationer av olika slag)  
mina timers lyser mellan 06-09 och 15-23.
nu vet du det.
jo just det.
jag har en liten tomte också. en tovad såklart. men den står framme året om med sin gråa höga smala luva och sitt enorma mjuka lockiga fårullsskägg. den håller magnus sällskap i bokhyllan.



update: bror ett och två fyller år.
de kan vara grattis båda två.

en gång i ett rökigt kök i olskroken
skrev jag ned dem på en lapp.
hon skrev också.
försökte skriva ned dem i kronologisk ordning.
det är inte så lätt som man tror.
man får väl vara glad om alla överhuvudtaget kommer med.
man kan i efterhand önska att man fört anteckningar allt medan tiden gick
men samtidigt kanske man borde komma ihåg
även om man bara vill glömma vissa.
jag tyckte nog att det saknades några
som borde ha varit med alltså.
sist av allt räknade vi ner
tände varsin cig
och brände listorna tillsammans med fimparna i askfatet.

tidigt i våras så åkte jag med peter, siv, hanna och ludvig
ut till ranchen och slog ett tiotal hinkar.
jag var såklart en naturbegåvning hälften av slagen
resterande var jag raka motsatsen.

om du nu inte märkt det
så gör jag en adventskalender.
en liten överraskning för dig varje dag i väntan på den stora dopparedagen.
jag tar inte ansvar för kvaliteten
bara kvantiteten.







dopparedagen betyder inte det som jag vet att både du och jag vill att det ska betyda utan något helt annat.

jag satt på huk bland blåbärsris stubbar och vitmossor
omringad av nyvunna svampentusiaster i 6och7årsåldern
det jämfördes hattar fötter skivor
färger och konsistenser.
handen var fylld av små gulbruna fina trattisar.
och då kom den.
dagens vassaste fundering.
är det gris?

jag har gått runt och haft fel skärpa på glasögonen.
inte konstigt att jag gått in i väggar
försökt hämta ut vinst på nitlotter
ramlat och skadat ett och annat organ
eller kommit hem med en liten hårig bredarslad gris i den miljövänliga tygpåsen.
nu när jag tagit av glasögonen ser jag klarare än någonsin.
jag ska låta dem ligga på hyllan ett tag.

min första observation som klarsynt är.

det syns att det inte egentligen är en lugg,
att håret är kammat från bakre delen av huvudet
över de där mindre beväxta delarna.
det kallas alldeles bestämt för en comb over.
och ja.
det syns även om man sätter en huvudbeklädnad på.

jag tittade på kvittot och såg att jag betalt för en dubbel ostfralla
istället för den enkla som låg på mitt fat
så jag gick in igen.
"ursäkta mig. jag har visst betalt för en dubbel fralla"
"jaha..nej det är bara samma pris på dem "
"okej" sa jag "men då tar jag hellre en dubbel"
"de är tyvärr slut" sa hon och log
"...?"

*funderar*

livet är som finast

när din resväska är fylld av kläder men du tillbringar nästan hela helgen i ett påslakan på en veranda i förorten.
när dina ögon och ben värker av alltför många timmars arbete, du snubblar nykter genom en slumrande festivalstad och kissar på dig av skratt i soluppgången.
när gitarren ligger stämd mot ett hårigt bröst, vinet är kallt och kroppen är solvarm.
när white blank page fullkomligt golvar dig och du brister ut i okontrollerbart gråt och skratt.
när alfred stapplande springer på små ben, med armar och ansikte sträckta mot ösregnet, och du står blickstilla under tak och ler åt minsta rörelse.

och så får jag en sån där vemodig känsla att
jaha och nu då?
halvvägs mellan början och slut.
när man har kört i 140 och sedan tvingas bromsa in
för att det ligger en långtradare i 70 framför dig och du inte vet vad som finns efter krönet.
då känns det så oerhört långsamt.
från 
heta vackra dagar med sol och bad, långa euforiska nätter med gitarrspel, hesa röster och festivalkärlek,
jordgubbar, grillmat, ljuvliga drinkar och kalla öl.
till 
17 grader med styv bris och en rygg som värker efter för många timmar i säng och soffa. 

jag vill bara köra om och riskera att krocka.