maja.

Den var min.

om barnet
(det där speciella barnet alltså)

om det barnet spottar mig i ansiktet
då spottar jag tydligen tillbaka.

det är allt bra slitsamt det här med vår
och de här jäkla vårkänslorna i kroppen.
och så är man långledig igen 
i 4 dagar på raken.
och allt man egentligen vill
är att inte gå upp på morgonen.
och inte fanken vill man vara uppe sent på kvällen.

det värsta av allt
är att det snart är sommar.
hur ska man stå ut med att bara vara ledig?
då är det ju inte bara en långhelg.
9 veckors konstant slöande och solande
och kaffedrickande och backgammonspelande
 och festivalande och öldrickande och glassätande.
usch.
när jag tänker efter
så är det ju egentligen just nu
som det är som skönast.
den här tiden
när man har med sig
sin underbara jobbdator hem
varje kväll.

men de där jäkla vårkänslorna
fy fan för dem.

jag tänkte idag extra mycket på
vad som kommer att bli mitt epitet?

jag har flera gånger bett mina elever om ursäkt
när jag hängt över dem
och med osande kaffe- eller vitlöksandedräkt
försökt förklara den där uppgiften i matteboken.

eller den där gången nu senast
när jag stod och mässade nåt om nån flagga nånstans
och underkläderna skavde obehagligt
in i den där lilla springan fram ni vet.
efter diverse, mer eller mindre tydliga försök, så fick jag tillslut bara nog
och sa "ursäkta mig" och sen drog jag ut dem
och efteråt visade jag med pekpinnen på kartan på nåt land.

idag stod Tobias med mig framme vid tavlan.
han skulle leda en hänga-gubbe-lek.
"flyttar du på dig lite bara Tobbe..",
sa jag när jag skulle sträcka mig över honom
för att rita ut strecken för bokstäverna,
"..jag glömde nämligen deodoranten imorse
så det luktar lite svett
och det är ju inte så trevligt för dig."

"usch"
 sa han då.

som sagt: vad blir mitt epitet?

jag har låst dörren till klassrummet.
dragit ner rullgardinen.
för att slippa se.
för att slippa höra.
klockan är snart 16 och det är inte längre mitt ansvar.
har inte varit mitt ansvar sedan 13.30.
hela gruppen fritidsbarn är ute på berget.
själva.
medan fritidsfröknarna sitter i köket.
snackar skit.
dricker kaffe.
och kollar lägenheter på hemnet.se.

så sitter jag på jobbet
och inser att det här läsåret också försvann.
om en månad
så sitter jag på jobbet
och städar undan
och rättar böcker och papper för sista gången för terminen
sätter in i portfolios
och limmar in kort i 24 små fotoalbum
och skriver "kramar från fröken Maria"
och  ritar Ha ett skönt sommarlov på tavlan
med gröna löv och blommor runtomkring.
ja jag vet
det klingar väldigt mycket lågstadiefröken i landskapsdräkt.
men så ska det vara.
så är det.

då
om en månad
är alla de där utvecklingssamtalen och mötena med soc och samlingarna och föräldrasamtalen och åtgärdsprogrammen och lektionsplaneringarna och tillbudsrapporterna och lärmötena och rastvakterna och konfliktlösningarna och arbetsplatsträffarna och gårdsråden och kvällsmötena och besöken i kyrkan och skadeanmälningarna och utredningarna och handledningarna och polisrapporteringarna och kaffedrickandet färdiga för terminen.

då är det dagen före.
om en månad alltså.

ett missat samtal
ett nytt röstmeddelande
en bekant röst jag inte hört på länge

"hej min älskade älskade vän.
de spelade precis kent på radion
och jag kom såklart att tänka på dig.
det var alldeles för längesedan.
i min mage finns ett 20 veckor gammalt foster
som också vill träffa dig."